Intryck och avtryck

I Fredags när vi var på väg hem frågade min kompis snabbt en kille som går i privik -programmet hur han mådde då han tidigare under veckan hade fått hjärtklappning och svimmat i bibblan. Trots att det var en kort pratstund så lämnade denna stund ett så mycket mer avtryck än vad någon annan konversation har.
      På något sätt kunde man se i hans ögon, hans röst, hans gester att den här killen har varit med om mycket men han är glad. Han pratade på ett blygsamt sätt och han verkade lite rädd? orolig?
samtidigt ändå glad över att få vara i Sverige, få en utbildning, inte behöva oroa sig......han kanske hade en känsla som sa honom att han kan känna sig trygg nu.

Jag vet vilken process han går igenom för att jag har släktingar som har fått gå igenom samma sak och fortfarande gör det. Och jag vet hur mycket hans familj har kämpat, vet dock inget om hans familjesituation men det mods som krävs för att starta om på nytt är otroligt stort och väldigt krävande. Föralltid kommer jag att minnas känslan jag fick, inshallah för den får mig att inse hur vi alla är sårbara och vi alla är människor.
Så jag skäms för att ha haft så förutfattade meningar om honom och andra elever som går på privik. Denna vecka lärde jag mig ett och annat definitivt.

Dock finns det vissa som verkligen bekräftar ens tankar men det är en helt annan berättelse!